Åh herreguuuud vad jag är lycklig nu!
nu är semestern äntligen inledd!!!   :)
har varit less så länge nu, att det känns enormt befriande att få ledighet......
Idag har grabbarna fått bada på risön, det har ju vart fantastiskt väder...måhända kommer värmen nu?  alldeles lagomt till min semester!   :)

Efter badet for jag & Hampus upp till bror  på en kopp kaffe, före det var jag & lillgrabbaen på Stures & åt middag, T & Anton var i Resele på T match...  :)
uppe hos " Milos"  var min lilla älsklingsplutt Milo på sitt allra bästa humör!  han & Hampus lassade vatten för fulla muggar i Milos lilla minipool!
Sedan fick jag & Hampus den ynnesten att få duscha Milo, Hampus tyckte det var väldigt skoj att få tvätta Milos hår....  :)

Nu ikväll har grabbarna tagit sig ett kvällsdopp i våran pool!  lyxigt va?  härligt att få bada kl 22:15...   :)
nu sitter dom & spelar Mario Kart för fullt!  inte är dom trötta ännu inte!
Inte med tanke på att Anton vaknade kl 11:00....  Hampus fick vi VÄCKA kl 11:25...haha!   han ville gärna få sova lite till sa han...    :)  ja, vi har riktiga sjusovare vi....  så har det alltid varit...   :)

Måste passa på att gratta Cammie & Patrik, som fått en dotter i natt!  & Oliver & Linus har fått en lillasyster!   :)

Nu ska jag ansluta mig till Mario Karten!!
KRAMAR !

Publicerad: 29 Maj 2009 14:02Senast Ändrad: 29 Maj 2009 14:29

Läsarkrönikor.Vad är så chockerande med en kvinna som inte vill ha barn? Det beslutet är ofta mer genomtänkt än beslutet att skaffa barn. Första gången en kvinna blir gravid är det många gånger ogenomtänkt, fullständigt oväntat och hela tillvaron ställs på sin spets. Då funderar den blivande mamman över ska jag eller ska jag inte under otrolig press för tiden är knapp om hon ska avbryta den. Det finns många "hoppsan-barn" i Sverige som för den sakens skull inte är mindre älskade bara väldigt oväntade.

Ett beslut att inte skaffa barn är inte fattat på lösa boliner utan på starka grunder om samhället i sig, fysiska skäl eller helt enkelt ingen lust att ha barn som de kan argumentera för. En kvinna som vill ha barn behöver sällan förklara varför, det är helt accepterat med "bara vilja ha barn" som en godtagbar orsak. Då anses beslutet som genomtänkt och motiverat.

Jag själv ville ha barn, jag har barn, men beslutet att skaffa barn var genomtänkt på det planet: Vill jag? Ja. Kan jag? Ja. Vill jag nu? Ja. Frågor som: Har jag en bra ekonomisk grund för att skaffa barn? Har jag skaffat mig en säker anställning? Befinner jag mig i ett bra läge i livet för barn? Svaren på dessa frågor skulle blivit nej, men nu tänkte jag inte på det som 24-åring. Vilja ha kändes som ett nog starkt argument för mig. Ingen frågade mig någonsin varför, bara hur många jag tänkte skaffa...

Men varje gång en kvinna uttalar meningen "jag vill inte ha barn" så reagerar omgivningen med fasa. Som hon är en något ont och de ritar nästan kors i framför sig som skydd. Säger en man samma mening så rycker omgivningen lättare på axlarna och accepterar med ett "jaha". Tydligen föds vi kvinnor med en bruksanvisning där det står att vi ska älska barn och vilja ha många utav dem, helst på löpande band. Kan någon visa mig den texten?

Varför diskuteras det inte mer att alla som faktiskt VILL ha barn bör få alla möjligheter att skaffa dem? Bättre regler för insemination och äggdonationer, höjt bidrag för adoption eftersom det stått still medan omkostnaderna ökat. Varför är inte rösterna mer högljudda där när de skriker i falsett varje gång en kvinna säger att hon inte vill ha barn? De som absolut inte vill ha barn har tänkt igenom sitt beslut, lyssnat på sitt hjärta och bör respekteras för sin ståndpunkt inte förkastas. Det är inte lätt att gå emot strömmen i en så pass stark fråga som att välja bort barn. Vi lever i en modern värld med valfrihet, såna här stenålderstankar borde inte finnas.

Det mest själviska beslutet vi någonsin gör är när vi beslutar oss för att skaffa barn. Barnet/barnen ber inte om att få födas, utan chans att påverka händelseutvecklingen dimper de ner i vår värld och förväntas älska den. Vi förväntar oss att de ska vara tacksamma över att vi gett dem liv, att vi valde att skaffa barn. Så är det inte, vi ska vara tacksamma för att de kom till oss, för att vi får låna barnen från framtiden ett tag. Vi äger dem inte, de är fria som vi själva att gå sina egna vägar. Att välja sina liv, att välja om de själva vill ha barn.

Det finns miljontals människor i världen som ofrivilligt lever utan barn, de kan inte skaffa barn på något sätt. Lägg ert krut på dem, hjälp dem att faktiskt bli föräldrar. Slå ett slag för den ofrivilliga barnlösheten, inte den frivilliga. De som valt bort är värda en eloge för sitt kurage att gå sin egen väg och inte bara följa strömmen.

Erika Marcusson